Ragdollens historia

ursprung, utveckling och syskonraser

Ragdollens tillkomst och historia kan verka både förvirrande och osannolik! Dessutom går skildringarna isär, varför det är svårt att avgöra vad som är sanning och vad som är myt. Att det var Ann Baker, som på 60-talet avlade fram rasen i Riverside i Kalifornien är i alla fall säkerställt, även om mycket annat som berättats kan vara svårt att belägga med fakta.

Många har säkerligen redan hört historien om hur Ann Baker avlade fram ragdollen. Vad inte så många känner till är att hon även tog fram flera andra raser i sin avel, som fick samlingsnamnet ”Cherubim cats”. Exempel på sådana raser är ”Honeybear” och ”Miracle Ragdoll”.

I Ann Bakers egna skrifter kan man läsa om hur hon skapade sitt eget varumärke för att kunna styra aveln på ragdoll. Hon ansåg att ragdollen har tvättbjörnsgener eller mänskliga gener och menade också att den är den sista länken mellan människa och utomjordiska varelser!

Ann Baker var en mycket skicklig affärskvinna. När hon fått patent på namnet ”ragdoll”, skrev hon i sina memoarer: ”I am the owner of the trademark, franchise, and registration of the authentic ragdolls”.et varumärke för att kunna styra aveln på ragdoll. Hon ansåg att ragdollen har tvättbjörnsgener eller mänskliga gener och menade också att den är den sista länken mellan människa och utomjordiska varelser!!!

Ann Baker hade strikta bestämmelser för hur andra fick avla på ragdollen och tog ut en avgift av uppfödarna för varje såld kattunge. Om t.ex en katt som hon sålt dog och ägaren ville ha en ny ragdoll, måste personen ifråga köpa den nya katten från Ann’s uppfödning. Detta blev till slut ohållbart och flera uppfödare bröt sig ur hennes järngrepp. Dessa lät registrera sina ragdolls under namnet ragamuffin för att komma runt patenten. Ragamuffin har alltså samma ursprung som ragdollen och kan på samma sätt spåras tillbaka till Josephine och hennes avkommor. Idag skiljer sig dock rasstandarden åt mellan ragdoll och ragamuffin.

En ragamuffin är godkänd i alla förekommande färger hos katt, till skillnad från ragdollen.

2025-05-05 blev ragdoll från darkline officiellt en egen ras i TICA och heter där Cherubim.

Katten Josephine, Ragdollens urmoder

Ann Bakers granne, Mrs Pennel, ägde en vit långhårig katt som hette Josephine, som sedan kom att bli urmoder till ragdollen av idag. Dessa uppgifter är verifierade.

Katten Josephine levde sitt liv i frihet och fick flera kullar om året. Hennes kattungar var enligt historien vilda och svårhanterliga. En dag blev Josephine påkörd av en bil och liggandes vid vägkanten i två dygn, innan hon hittades av anställda på Riverside University.

När Josephine mådde bättre lämnades hon tillbaka till sin ägare, Mrs Pennel, som lät henne para sig i det fria och få ytterligare flera kullar. Till skillnad från tidigare kattungar var dessa mycket sociala och orädda.

Ann Baker funderade på om någon på Riverside University ”fixat” med Josephines gener i samband med olyckan, vilket naturligtvis inte var fallet. En annan genetiskt osannolik teori var att Josephine skulle ha haft en mutation i reproduktionscellerna, som i sin tur, skulle ha påverkat kattungarnas temperament. Ann funderade också på om Josephine, som efter vården på sjukhuset blivit mera tam, överfört sitt ”nya” temperament till sina avkommor. Kanske en något mer rimlig teori än de andra men inget som verifierats.

Ann Baker födde också upp perserkatter. Hon brukade låna en svart perserliknande hane som hette Blackie och var son till Josephine. Josephine ska ha parats även med Blackie. Vissa källor menar dock att Blackie ska ha varit en brun burma, som Mrs Baker valt att para in för att undvika mer inavel!? Det som stöder det sistnämnda är att Mrs Baker gav många av katterna i den linjen asiatiska namn, vilket man gärna gör med burmor. Med Blackie fick Josephine i alla fall honan Buckwheat, en brun colorpoint. Det kan förstås ha funnits två helt separata Blackie och namnen kan också ha blivit förväxlade med varandra.

Hur det förhåller sig med det, vet man faktiskt inte.

Någon av de ovan nämnda ”Blackie-katterna” ska ha haft en halvbror vid namn Daddy Warbucks och honom blev Ann Baker mycket förtjust i.

Han såg ut som en helig birma med blå ögon, vit bläs, vit svansspets och vita tassar. Vem som var far till Daddy Warbucks är det ingen som vet och han var ensam i sin kull. Daddy Warbucks utseende och temperament gjorde iallafall att han senare kom att kallas för ”den äkta ragdoll-lookens fader”.

Mrs Baker bestämde sig för att para Daddy Warbucks med Josephine. Resultatet av parningen blev Fugianna, en brun mitted hona. Huruvida det blev några fler ungar i den kullen vet vi inte för Fugianna är den enda som omnämns. Från henne härstammar den linje som sedan kom att kallas ”lightside”.

Buckewheat parades med Daddy Warbucks och de fick Kyoto, en brun mitted hane, och Tiki, en choklad colorpoint hona. Tiki är urmoder till det man kallar ”darkside”. Alla dessa katter finns registrerade under Ann Bakers stamnamn ”Raggedy Ann”.

Mrs. Baker bestämde sig för att skapa en ras med hanarna Blackie och Daddy Warbucks som grundpelare; en ras som skulle ha alla egenskaper som deras mor visade upp efter den mycket traumatiska olyckan. Katterna skulle vara stora, snälla, vara maskade och ha blå ögon.

Mrs Ann Baker började sedan sälja sina ”ragdolls” utifrån nedanstående definitioner:

• ragdollen ska vara en relativt stor ras
• ragdollen ska vara mindre känslig för smärta än andra katter
• ragdollen ska sakna självbevarelsedrift
• ragdollens päls ska inte tova sig
• ragdollen ska ha förmågan att slappna av totalt i kroppen när man lyfter upp den

Ann Baker höll ett fast grepp om aveln och förbjöd sina köpare att para sina katter om de inte fått ”licens”, d.v.s. att de strikt skulle följa hennes regler och anvisningar. Ann startade 1971 IRCA (International Ragdoll Cat Association) för att få kontroll över det ökande antalet uppfödare av rasen. Samtidigt varumärkesskyddade hon namnet ”ragdoll” vilket innebar att hon kunde ta ut avgifter av ”sina” uppfödare. Ann Bakers planer på att ”hennes” uppfödare skulle bli franchisetagare gick i stöpet. De flesta hade vid det laget tröttnat på samarbetet med Ann Baker. Det är säkert anledningen till att många sålde sina avelskatter till familjen Dayton, vars uppfödning också skulle komma att betyda mycket för rasens framtid.

1969 köpte Laura och Denny Dayton ett avelspar, Rosie och Buddy, av Ann Baker. De registrerade stamnamnet ”Blossom Time” och som mest ingick arton ursprungliga ”Raggedy Ann-katter” i deras uppfödning. Stamnamnet ”Blossom Time” finns att hitta i nästan alla stamtavlor.

Familjen Dayton samarbetade med mrs Baker för att få rasen godkänd i fler förbund, samtidigt som de följde hennes kontrakt när det gällde aveln.1975 hade dock många uppfödare ledsnat på mrs Baker’s tankar om aveln och Denny Dayton sammankallade ett antal personer, däribland påven, till ett möte. Även Ann Baker var inbjuden men valde att inte delta, då hon betraktade mötet som ett uppror. Detta ledde till att en ny klubb bildades; The Ragdoll Society som 1978 blev Ragdoll Fanciers Club (RFC).

Man samlade in den information som behövdes för att kunna dokumentera stamträdet och på så vis få de större kattförbunden att godkänna rasen.

Ragdollen kom till England och Tyskland ungefär samtidigt, dvs.1981. Nyfikenheten på den nya rasen med det spännande namnet och de egendomliga historierna var stor. Ragdollen visades upp i många olika medier och allt fler personer blev intresserade av rasen. Men framgångarna hade sin baksida. Många kattförbund vägrade under lång tid att godkänna en ras som inte kunde känna smärta, bli rädd eller försvara sig. Som väl är har många av dessa missförstånd rättats till, varför ragdollen är en av de mest växande raserna i kattuppfödningens historia.

Två brittiska damer, Pat Brownsey (Patriarca cattery) och Lulu Rowley (Petil-lu cattery) var först med att importera rasen; fyra katter från ”Blossom Times” uppfödning. Damerna arbetade med alla varianterna på vitfläck – colourpoint, bicolour och mitted och i alla de fyra registrerade färgerna: brun, blå, choklad och lila. Detta arbete och dessa katter blev grunden till rasens utveckling i Europa.

Den andra september 1991 kom Ragtime’s Phoebe till Solveig Benedicht Damsgaard i Norge och i oktober samma år importerades den första avelskatten till Sverige från England, Such Fun Misty Night, importerad av Maria Staaf.
Rasen blev snabbt mycket populär; från 29 stycken 1993 till att sedan många år tillbaka vara en av den mest populära i Sverige